Man kan se att Frankenstein är en roman som är skriven under romantiken eftersom att författaren Mary Shelley skriver på ett så känslobeskrivande sätt. Boken handlar om en ung mans liv och hur han upptäcker saker som får väldiga konsekvenser. Allt detta är beskrivet in i minsta detalj, hur han kände då och hur han kände när han gjorde så och hur hjärtat bultar i bröstet av smärta. Allt handlar om att förmedla en känsla som kan få folk att känna det författaren vill att folk ska känna. Författaren beskriver personerna in i det minsta och beskriver miljön som också ska förmedla en känsla och förstärka intrycket.

Miljö beskrivning. Sidan 81, kapitel 2 i andra delen i boken Frankenstein.
”Stigningen är tvärbrant, men stigen är indelad i två korta krokvägar som gör att man kan besegra det lodräta berget. Det är det förfärligt ödsligt landskap. På ett tusental ställen kan man se spåren efter vintersnöskreden. Träden ligger avbrutna och utströdda på marken, vissa är helt förstörda, andra är böjda och lutar mot bergets utskjutande klippor eller korsvis mot andra träd.”

Här beskriver författaren tydligt ett landskap som enormt fullt och hemskt. Allt för att stärka intrycket.

Ur boken Frankenstein, sidan 39, kapitel 3.
Jag tycktes ha förlorat all själskraft och all uppfattningsförmåga bortom denna egna strävan. Det var förvisso en övergående trans, som bara fick mig att uppleva tillvaron med förnyad intensitet så snart jag, när den onaturliga stimuleringen slutade verka, hade återgått till mina gamla vanor.”

Här beskrivs en känsla som ska beskriva hur Frankenstein känner sig medans han tillverkade sin varelse. Båda dem här citaten är exempel på hur Mary Shelley beskriver både med en känsla och miljön för att förmedla en känsla.