En dag på jobbet

Jag har jobbat på Coffe Da Capo i två år nu. Det är alltid jättekul att jobba för efter två år på samma jobb, så lär man känna människor, människor som kallas stamkunder. Man lär aldrig känna dem där människorna helt men det finns en ytlig och vänlig vänskap. Och man känner igen varandra på gatan och det är alltid kul. Nu jobbar jag bara söndagar, men förra veckan jobbade jag extra och då var det inte lika kul, det blev läskigt.
Klockan var runt 21 och jag hade börjat städa under för kvällen. Och för att det ska bli rent och ställer ska tillbacka på noll måste man ta undan disk. Det var precis vad jag skulle göra, och bordet som jag skulle plocka bort från var intill väggen och framför dem borden sätt det fyra män. Dem var runt 30 och hade ett utlänskt utseende. För att komma för bi var jag tvungen att be den ena killen flytta på sig och det gjorde jag, men problemett var att det var trångt. Första gången jag skulle igenom bad jag honom snällt att dra in stolen, och det gjorde han. Andra gången jag skulle förbi hade jag händerna fulla med disk, och då hade han flyttat ut stolen igen så jag var tvungen att be han flytta igen. Tänk nu på att jag hade händerna fulla och jag hade bråttom till disken så jag såg nog ganska besvärad ut att jag var tvungen att så och vänta på att han lite halvt slött slulle flytta på sig. tredje gången jag skulle förbi skulle jag bara gå tillbaka för att torka och då hade han dragit ut stolen igen. Och nu var det han som var beskymrad. Så för att underlätta både för dem och mig bad jag dem att kanske flytta på sig lite, men tydligen tog han jätte illa upp och säger till mig med en försvarande och hotfull röst: Men vart ska ve ta vägen då? Och jag blev så paff att jag bara gick därifrån. men frustrerad var jag så jag gick ner till Gulle och sa vad han hade sagt och hon blev jätte irriterad. Hon och jag gick upp för att säga till dem, för att det skulle se smidigare ut gick jag fram till deras bord och plockade lite disk medans jag sa: Ni ska anpassa er efter mig när jag kommer med saker och om det inte passar er så behöver inte ni komma hit.
Efter det var det fight. Den ena mannen tittar på mig och säger med en retfull röst: Jag tar inte order från en barnunge. Och då kommer Gulle in, hon säger till mannen att inte kalla mig barnungen till en person som har serverat dig allt som står på deras bord. Och han säger men en överlägsen och ännu hotfullare röst: Vad ska du göra? Jag kan komma hit när jag vill och hur jag vill.